*

Jag börjar faktiskt undra. Jag tror inte det är meningen att jag ska få känna lycka.

Men det känns så förbannat orättvist? Alla ska få känna lycka. Jag och kärlek går inte ihop. Det gör fanemej inte det! Nu så är det tredje gången som samma sak inträffar, och då kan det inte vara att alla killar är dumma. Det måste ju vara något som är fel på mig också? Kan inte någon bara säga till mig vad det är, jag kan ta den smällen, jobba på det och slippa få vara så här ledsen mera.

Kanske är jag ämnad för att vara singel? Men jag vill inte vara singel. Jag vill ha någon att sova jämte på kvällarna, jag vill ha någon som ringer mig och frågar hur min dag har varit, jag vill ha någon som blir arg när andra killar på krogen nyper mig i rumpan, jag vill ha någon som jag kan prata med allt om, jag vill ha någon som håller om mig och säger att allt kommer att bli bra, jag vill ha någon att pussa på.. Jag vill inte vara singel, jag vill älska och bli älskad!

Just nu är jag bara så enormt ledsen, men det är första reaktionen. Någonstans så känner jag att det här är bra.. Men det är långtlångt borta just nu! Jag kan faktiskt känna på ett sätt redan att jag kommer få det bättre utan just dig.. Det är kanske det här jag vill? Jag kanske inte ville vara tillsammans med dig? Det är liksom bara första reaktionen att tårarna börjar flöda och man undrar vad man har gjort för fel och tankarna springer iväg.. Jag vill inte ge upp en gång till.. Frågan som alltid ställs; Varför funkar det för alla andra och inte för mig?

Seriöst, är det någon som har svaret på den frågan så snälla svara mig!! Nåväl, för att klara ut saken lite så ska jag och J träffas på fredag för att få prata och få ett mera ordentligt avslut på det hela. Vi har i princip bestämt hur vi ska göra bara det att vi vill träffas och prata igenom det.

Jag tror att det finns en mening med allt.. Ibland är det bara svårt att förstå vad det är för mening?!

Jag kan inte säga att jag aldrig mer ska bli tillsammans med någon.. Just nu känns det så, men så kommer det inte alltid kännas. Jag kommer att fortsätta att söka efter kärleken.. Det är det jag inte förstår?! Hur kan jag vilja fortsätta söka kärlek om varje gång jag hittar den gör så jävla ont?

Som jag har sagt tidigare: Jag är stark. Jag klarar mig!